Osteopati grundades i USA 1874 av läkaren Andrew Taylor Still och är grundläran till många av de manuella medicinska metoder som finns idag. Osteopati baseras på samma
vetenskap som den konventionella skolmedicinen, det vill säga; anatomi, fysiologi och patofysiologi. Internatonellt är osteopatin väl förankrad och utbredd som manuell terapiform. I USA är osteopaterna läkarlegitimerade
och det finns där många osteopatiska sjukhus. I England genomförde parlamentet en ny lag 1993, “The Osteopaths act”, som innebär att osteopatin där helt accepteras som officiell klinisk behandlingsform.
En osteopat fokuserar alltid på hälsa – inte på sjukdom.
”Finding health should be the object for the doctor –
anyone can find disease”. Andrew Taylor Still
En av de osteopatiska grundpelarna bygger på kroppens förmåga till självläkning. Kroppen har en egen inneboende kraft
och vilja att må så bra som möjligt och strävar alltid efter hälsa. Osteopatens jobb är att hjälpa kroppen till balans och leda den i rätt riktning, sedan gör kroppen resten av jobbet själv.
En kropp i balans har de bästa förutsättningarna för självläkning.
En annan viktig del i den osteopatiska filosofin är att alla
kroppens delar hör ihop. Ingen del är fristående från resten av kroppen och alla delar påverkar således varandra. Detta gäller både vid hälsa och sjukdom och måste tas hänsyn till vid behandling.
Det innefattar kroppens struktur, funktion, själ och sinne.
En begränsnig/skada i kroppen kan påverka vår hållning (struktur) vilket i sin tur påverkar kroppens
och organens funktion liksom blod, lymf och nervsystem. Motsatsen är också lika viktig; dvs har vi nedsatt flöde/cirkulation av vätskor/nervbanor till någon kroppsdel så kan det över tid uppstå skador i detta område. En
osteopat kan balancera kroppens struktur och öka flödet av vätskor vilket främjar läkning av alla vävnader. Osteopaten söker efter och behandlar orsaken till ett problem istället för
att endast dämpa symtomen.